Den Hemlöses Klagosång

Ett brutet leende av sjukdom och frost
Insjunkna ögon, en blick helt tömd på hopp
Olycksbådande nätter hemsöker kroppens boning
Lämnar efter sig vaxartad och döende hud

Ständigt letandes, kravlandes på alla fyra fram
Stadens muller dränker den hemlöses klagosång
Sjunker djupare ner i detta becksvarta träsk
Fyll både buk och ven med sitt illbådande gift

De skall komma för att hemsöka och bryta ner
Varenda sista uns av mänsklighet skall förgås
Lämna kvar ett utmärglat och förtvinat skal
Bered nu ännu en namnlös och bortglömd grav