I Fullmunens Dystra Sken

I mÆrkret jag vandrar
under mÅnbelyst himmel
Med vindarna jag dansar
genom sorgens kalla rike

Af mÆrkret, af kylan
livets ljus frÆs
i vinter griftens glans
Af hatet, af vreden
ljuset blev drÄpt
i dagens fÆrintade slut

En kall frusen mark
breder ut sig under mig
Æver fÄltet in i djupa skogen
Ur dimman frÅn slottet
en mÆrk ruggig skugga
tar mig genom sinnets lÅsta port

Skenet frÅn solen brÄnner,
aldrig mer
I drÆmmens tanke jag fÄrdas
och ser,
evighetens avgrund Æppnas
I fullmÅnens dystra sken