Nar Helvetet Kallar

Jag blickar ut frÅn berget fjÄrran
Och hÆr ett skrik i den nattsliga tystnaden
Jag lÄttar mina vingar
Och flyger Æver nordlandets frusna vidder
Jag hÆr vargens ylande tjut,
Eka mellan de nakna trÄden
Jag ser dÆdens mÄktiga tron,
Resas pÅ det vidstrÄckta landskapet

Som ett monument af sten
DÄr i natten jag sÅg dess sken
ædelagda Är gryningsljusets strÅlar
DÄr i skogen demoner vrÅlar

HÆga djupa mÄktiga skog
DÄr Guds skapelser dog
MÆrka dystra vidstrÄckta land
DÄr mÆrkrets vÄsen vandrar i hand

Jag svÄvar ensam genom en dunkel
Och mÆrkt frysande himmel
Jag kÄnner vreden
Och min kraft stÄrks Ännu mer
Jag speglar dÆden och dess rike
I varje blick jag kasta
Jag befriar min sjÄl frÅn kropp och blod
Och fÅngas af mÆrkrets sylvassa klor