Minnen Från En Söndervittrad Skepnad

En urgammal offerlund i mitten av en lövskog
Belägen längs daggfrisk äng, just vid repad stenfog
Där mången hirdar kämpade, men de av döden togs
För de fallna vi nu kura skymning i tussmörkret

En stenstod mäktig ståendes, av tiden den har ärgats
Staturen gråblek, den av töckendimmor färgats
Där galdurkonster sedan länge haro frambesvärjats
Mytiska symboler äro ristade i stenen

Magiska runor formades av hirden
Skaldade, galdrade under pestatiden
Besjungna för dem som för hären spillde sitt blod
En söndervittrad skepnad uppå liden
Minnes nu forna dagar och striden
Då svartaste döden slutligen reste denna stod

Utharkrunor ristade av svunna tiders präster
Att tälja om de ryttare, dödens mörka gäster
Gammal kunskap dväljs i runor stoden där befäster
I nattens dunkla sken de hedrar våra anor

Ett slagfält invid dödens lund bland fallna nordbärsärker
Pulserande, glimrande, glittrande det stärker
Våra gamla kvädesord som själavrån knappt märker
Nu de åter danas fram i mörka nordanatten

Magiska runor formades av hirden
Skaldade, galdrade under pestatiden
Besjungna för dem som för hären spillde sitt blod
En söndervittrad skepnad uppå liden
Minnes nu forna dagar och striden
Då svartaste döden slutligen reste denna stod