Orostider

Det kryper. Det krälar
I mitt väsen, under min hud
För vi äro alla trälar
Vår Moder klädd I dödens skrud

Jar ser en värld dö framför mina ögon
Och I min nästas anlete
Panik som jag aldrig sett förut

Öde gator, öde torg
Vergligheten äro ej sig lik
I staden, och människans högborg
Ekar Moders hesa skrik

Moders hand smeker min kind
Hennes kalla knogar mot svettig hud
Och mina organ ger långsamt upp
Vår Moder är klädd I dödens skrud